Direktjordat kontra isolerat nät, en jämförelse

Grundläggande skillnader: .

Vi har byggt om och flyttat all information till vår kunskapsportal. Vi har gjort informationen tydligare med bland annat fler bilder. Vi har även lagt all informationen på ett ställe vilket gör det lättare för dig att hitta informationen du söker.

Om du inte vill gå vidare till vår portal så finns informationen även kvar här nedan.

Klicka här för att komma till information om skillnaden mellan isolerade och direktjordade nät.

Här hittar du mer fakta och nyttig information om jordfelsövervakning och isolationsövervakning i vår kunskapsportal

Direktjordat kontra isolerat nät, en jämförelse

Den fundamentala tekniska skillnaden mellan direktjordat nät (oftast TN / TN-S nät) och isolerat nät (IT-nät) är att i det förstnämnda är noll-ledaren förbunden med jord och därmed är samtliga ledares potential låst relativt jord medan i ett isolerat nät saknas förbindelse mellan jordledare och noll-ledare (alternativt har hög impedans), oftast åstadkommet med hjälp av en isolertransformator. Det innebär att fas- och noll-ledarens potential är flytande relativt jord.

Vid galvanisk kontakt mellan en matande ledare och t.ex. byggnadsjord uppstår i ett direktjordat nät ett jordfel. En relativt hög felström flyter och säkring/jordfelsskydd löser ut med driftstopp som följd. I ett isolerat nät uppstår i samma situation istället ett isolationsfel. Den ledare som kommit i kontakt med jord antar jordpotential och övriga ledares potential anpassas efter det. Isolationslarm ges och driften fortsätter utan påverkan.

De främsta funktionsskillanderna ur ett användarperspektiv är två:

Den ena är att i ett isolerat nät leder ett första fel inte till någon påverkan på driften, medan det i ett direktjordat nät leder till säkringsutlösning och/eller bortkoppling med driftstopp för drabbad utrustning.
Den andra skillnaden är att jordfelsströmmarna vid ett första jordfel/isolationsfel är avsevärt mycket högre i ett direktjordat nät(TN-S) än i ett isolerat nät(IT). Den enda felströmmen som kan flyta i ett isolerat nät är den kapasitivt kopplade strömmen medans felströmmen i ett direktjordat nät endast begränsas av övergångsmotståndet i felstället och vilka nivåer man har på säkringar och ev. om man har jordfelsbrytare som kopplar ur anläggningen.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att isolerade nät är att föredra där man inte önskar få stopp i sin anläggning vid ett första jordfel samt där det är kritiskt med personsäkerhet och brandsäkerhet.

Var används direktjordat respektive isolerat?

Direktjordat nät är det normala och dominerar totalt för de flesta applikationer. Isolerat nät används vid speciellt känsliga applikationer där det är av extra hög vikt att undvika avbrott och/eller risken för gnistbildning. De främsta tillämpningsområdena är inom sjukvården samt för speciellt känslig utrustning i vissa industrier.

För så kallade grupp-2 rum inom sjukvården (intensiv, operation, uppvak, etc.) är isolerat nät helt dominerande internationellt. Den internationella normen IEC60364-7-710 kräver bl.a. att ett första fel inte får leda till avbrott i driften för livsuppehållande utrustning, vilket gör isolerat nät till det naturliga valet. Sverige har dock ett undantag från IEC60364-7-710 och här är det alltså tillåtet med direktjordat nät även i grupp-2 rum. Båda lösningarna finns i drift på olika sjukhus runt om i landet. Härunder finns en elsäkerhetsjämförelse mellan direktjordat och isolerat nät.

Ladda ner pdf om isolerat och direktjordat nät